Under Pål Jonsons (M) fyra år som försvarsminister har försvarsbudgeten mer än fördubblats. Sverige har gått med i Nato och stöttat Ukraina i en omfattning som borde få större länder att skämmas. Nu aspirerar Peter Hultqvist (S) på posten. Bevare oss väl.
Den som hade vägarna förbi Skeppsbron i Stockholm nyligen kunde på nära håll ta en titt på försvarets senaste tillskott, den franska fregatten FDI. 122 meter lång, inverterad stäv och stealthdesign. Och fullproppad med luftvärn och andra vapensystem. Svenska marinen har köpt fyra stycken, och den första levereras redan 2030.
Införskaffandet av Luleåklassen, som blir den svenska benämningen, är det senaste exemplet på hur försvaret rustas upp i rask takt. Försvarets materielverk, FMV, har ökat sina beställningar från 92 miljarder kronor 2022 till drygt 240 miljarder kronor 2025. Ordrar har lagts på stridsvagn 123, stridsfordon 90, luftvärn i form av Iris-T och Patriot, Gripen i sin senaste version med mera.
”Valet av försvarsminister borde vara enkelt.”
När Pål Jonson tillträdde hade decennier av nedrustning skapat en kultur i FMV där varje affär tog evinnerlig tid. Men genom att inskärpa allvaret på sitt lågmälda vis, har han tillsammans med sitt team lyckats skruva upp tempot i både beställningar och leveranser. Att Sverige valde just franska fregatter, inte brittiska eller spanska, berodde inte minst på den korta leveranstiden.
Samma brådska känner inte Peter Hultqvist, Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson. Han tycker att affären forcerats fram för att framställa regeringen i bättre dager inför valet. Fregatterna borde innehålla mer svensk teknik, enligt Hultqvist.
”Tar man mer tid på sig och har en väldigt tydlig ambition att väga in mer svenskt materiel så tar det kanske lite längre tid, men det ger också ett större resultat”, sa han till Aftonbladet.
Ett märkligt påstående med tanke på att fregatterna kommer att levereras med flera svenska vapensystem: torpeder, radar och sjömålsrobotar från Saab och kanoner från BAE Systems Bofors. Exakt vad Hultqvist saknar framgår inte av artikeln. Till saken hör att han inte hade några invändningar mot det skyndsamma förfarandet när Pål Jonson informerade honom om affären.
Man kan av Hultqvists kommentar få intrycket att regeringen inte prioriterar svensk försvarsindustri. Det stämmer inte.
När Pål Jonson tillträdde var branschen marginaliserad och bortvald av investerare (vilket S samarbetsparti MP applåderade). Att tillverka vapen ansågs inte vara hållbart. Hur farligt detta var blev uppenbart när Ryssland invaderade Ukraina.
En pånyttfödelse har skett de senaste åren. En försvarsindustristrategi har kommit på plats och lagt grunden för branschens tillväxt. Tillståndsprocesser och exportstöd har förenklats och förbättrats. Och ett industrisamarbete med Ukraina har inletts.
Under tiden har Peter Hultqvist fokuserat på ägandet i försvarsföretagen. Vid flera tillfällen de senaste åren har han argumenterat för att staten borde ha en ”gyllene aktie” i Saab eftersom bolaget är så viktigt. Att förse Sverige och andra länder med försvarsmateriel klarar Saab utmärkt utan statlig inblandning. Det är dessutom svårt att hitta ett börsnoterat företag med tryggare ägare än Saab; familjen Wallenberg har cirka 40 procent av rösterna och 30 procent av kapitalet. Men statlig inblandning är en impuls som socialdemokrater tycks ha svårt att motstå.
Sverige börjar äntligen få ett försvar värt namnet. Den största kullen värnpliktiga på 20 år har just ryckt in. Svenskar leder Natoinsatsen FLF i Finland och spelade en viktig roll i östersjöinsatsen Baltic Sentry. Försvarsindustrin mår bättre än på länge.
Pål Jonson är kustjägaren som har en doktorsexamen i krigsvetenskap. Peter Hultqvist beviljades vapenfri tjänst av samvetsskäl och var in i det sista emot Natoanslutningen. Omsvängningen skedde först när kriget hade pågått i nästan två månader.
Valet av försvarsminister borde vara enkelt.
